Det här med att plugga

Januari, Februari och till Mars (igår så nästan hela mars) så har jag klive upp innan tuppen på alla vardagar för att ta mig till gymmet och svettas.
Nu går kortet ut (redan gått ett år?) och jag har en megaplugg månad framför mig. Beslutet togs och nu blir det en gymfri månad. April blir promenadens månad. Såja.
Det är faktiskt dags att skärpa sig. Varför är man så dålig på att ta sig själv i kragen men snabb på att hjälpa andra ta tag i sitt liv? Make no sense ju.
Jag är därför väldigt nöjd med att jag nu första dagen in redan startat som jag vill. Vaknar av mig själv 6.30, promenad på det och sen frukost framför plugget - inte tvn.
Jag är till och med inne på paus två just nu och klockan är 9!
på 2,5h timme så har jag; promenerat, äte frukost, läst pm, spelat mario kart med lillebror, gått igenom pm igen, duschat, tagit en tredje titt på pm:et, mailat mor och nu har jag paus.

När jag tänker tillbaka på gymnasiet och hur sjutton jag fick mina betyg så faller det tillbaka på att jag inte kollade nämnvärt mycket på tv, det var mina serier där vid 21 typ tisdag och onsdagar. Annars satt jag inne på rummet och gjorde mitt. Vad sysslar jag med nu istället?
Pinterest, tumblr, spotify och serier, serier, serier.
Helt sinnes ju. Visst jag får inspiration och glädje, men det tar sådan tid! Den tid jag känner att jag inte haft till att plugga. Karaktären suger ju om jag hela tiden unnar mig serier istället för att ta tag i kragen. (Tacksamt så är det inte mat iaf som jag unnar mig hela tiden).

Så. Nu är jag trött på mig själv. Jag ska ta en apelsin och sen skall jag läsa min grupps pm, innan lite tentaplugg och lunchlagning.

& det suger att mitt knä krånglar, så är kanske ännu mer bra att det inte blir något gym. Behöver nog vila från emmas och mina powerpass.

jag önskar bara att jag kunde släppa min nojja över mig själv och inse att det är bäst att lysa inifrån tills utsidan matchar insidan. suger bara att vara den enda brudtärnan och inte ha en klänning osv och bröllopet står om 32 dagar. bara liiiite panik, stress och press. Jag ser så fram emot att se hur min värld ser ut om 33 dagar. Ser så fram emot det.

För det här med att plugga. Varför pluggar jag inte mer? Jag gnäller om att jag inte umgås så mycket med vänner och bekanta, att jag inte engagerar mig. Men jag pluggar ju inte heller? Motivationen känns som en blandning av när man gick i åttan och när man var mitt inne i andra året på gymnasiet. Men nu är det dags. Det är dags att plugga for real. Det är dags att inte bara säga saker utan att också göra dem.
Imagine Dragons – It's Time