And, since life always waits for some crisis to occur before revealing itself at its most brilliant, the phone finally rang.

Paulo Coelho har så klockrena meningar i sina böcker.
Denna är en såm jag använder flitigt då den väldigt flitigt passar in på mitt liv.
Idag är det ett sms om att boken kommit in till bibblan som jag är lycklig över. Kommer nog klara morgondagens seminarium galant. Om jag lyckas skriva rent allt.
Istället kollar jag igenom min förra blogg och förundras över allt jag gjort. Vidare så är jag inne på gamla bilder och kollar. Det är enastående vad mycket man hunne med egentligen och hur livet kan förändras. Helt tokigt.

Efter dagens gympass och nattens nästan 9 timmar (slocknade innan 20.30!!) så tänker jag borsta tänderna nu.
Eller, kanske vänta på att älsklings viktor loggar in på skype så jag kan säga hejdå. man ska inte prata i telefonen när man kör bil!

Kan förresten inte beskriva hur lättsamt det är att ha en vän som förstår PRECIS vad man känner genom bara en för andra vanlig mening. Så. Skönt.