mens

fem dagar jag hatar. för att inte tala om dagarna innan!
järnnivån sjunker och resulterar att jag blir matt, hängig och som ett spöke av mig själv.
jag får i bergens ont i magen (mensvärk ändå till afrika som en vän brukade säga) och får absolut inte frysa om fötterna om jag inte vill ligga i fosterställning och gråta i timmar. På tal om att gråta, jag gråter när minsta grej är jobbig - med andra ord så kan jag inte bli lämnad ensam, jag får inte bli vrålhungrig eller sova dåligt.

om jag skulle få välja så skulle jag under dessa dagar ligga under en filt i soffan och bara titta på film och dricka apelsin juice med järn. Jag skulle inte behöva använda min hjärna som består av rotmos och jag skulle inte behöva aktivera kroppen som inte lyssnar på mig och är svullen.

nu har jag klagat klart. har pluggat på förmiddagen, nu tagit ett litetlitet mellanmål och ska bege mig ut i regnet med Ninja och sen gå upp till regementet. Åter vid basen halv åtta. Nämde jag att jag är mitt i infernot? Dricka vatten och kolla på film med gosepojken i soffan - det skulle jag hellre göra idag, hela veckan, varje helg.