Speciellt när man vill tänka på sig själv, men vet att man måste inbegripa andra - även fast det handlar om att trygga sin egen framtid. Familj, pojkvän och att överleva. Jag blir så inspirerad av att se vänner och bekanta göra det dem vill, att släppa taget och förtrösta samt att bygga bo. Det stinger även till av avund, för jag känner mig så låst. Rotad. Stundvis är jag så lycklig att jag inte vet vars jag ska ta vägen - andra gånger så tappar jag andan av hur instängd jag känner mig.
Framtiden är väldigt läskig, svår att bestämma men oundviklig att försöka tygla.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar