Juni. Hur kom vi ens hit? Det är smällvarmt och jag sväller som tusan. Pyret lever om som aldrig förr och allt vatten jag dricker verkar inte räcka till.
Kliver nu in i min sista arbetsverksamma månad för i år.
Jag som föreställer mig allt, vill ha en klar bild och veta hur allt går till - har lite svårt ändå över hur oplanerat livet är från och med juli. För sen kommer någon annan bestämma. Hur kommer jag må sista tiden? Hur kommer vårt barn bete sig? Hur kommer jag återhämta mig? Jag är så nyfiken och arbetar verkligen dagligen med att trivas i att inte veta, bara förtrösta i vetskapen att allt kommer ordna sig tillslut.
Vad som är jobbigt nu är mitt huvud - jag känner mig så förvirrad nästan jämt och har jag en plan/tanke så får inte något komma i vägen för då minsann glömmer jag allt jag tänkt. Haha så tröttsamt..
Skriver detta på tåget till jobbet, och har en person bredvid mig som pratar i telefonen. Har tagit ett senare tåg och med det så helt andra människor än de jag brukar pendla med och således en annan atmosfär på tåget. Det jag brukar ta somnar typ alla på - detta tåg pratar alla på istället. Saker som rubbar ens rutiner. Sen är det kanske att jag själv inte pratar i telefon på tåg pga respekt för andra som jag stör mig extra när andra pratar i telefonen på tåg - med hög samtalston dessutom. Sen borde jag väl inte vara så svensk och faktiskt säga åt henne. Får se.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar