3 månader som man och fru idag

Jag klev av tåget ut på perrongen, gick ned för trapporna och svängde vänster för att ta mig hem. Jag tittar upp från backen medan jag rättar till resväskan när jag får syn på Viktor som lutar sig mot vår bil. Magen beter sig som utsläppta gryndiloger! Pirrade från tår till smilgropar, han ler och säger "hej". Jag går fortare, mer bestämt. Han säger skrattande "vad har du för dig nu?", varpå jag fullkomligt flyger på honom. 

Jobbigt, tråkigt att vara i från honom. Men att i princip i nykär när man ses igen gör det värt det.