14

Det är med vänner.
Egentligen sen jag flyttade till Enköping har jag känt mig så ensam.
Inte hela tiden, men ensam i att inte ha någon att bara kila över till, ni vet någon som bara finns där utan att man behöver förklara.
Det tog två somrar sen hittade jag en sådan. Fantastiska Jessica som jag visserligen, tror jag inte, bara dykt upp sådär random till, men som alltid finns där och får mig att känna mig mindre ensam. Pga henne blev det en fantastisk sommar sommaren därpå innan hon flyttade.
Sen efter det, att inse att jag behövde ge mig ut själv. Inget jag direkt har svårt för, men det är trevligt att vara två som går in i allt.
Tre år har gått och alltså, jag måste vart blind egentligen va?
Det är så dumt att se mig som ensam bara för att jag inte har det jag hade med Sanna när jag var i de yngre tonåren och bodde granne med inte bara henne, utan grabbligan.

Jag har inte bara en liten skara fina tjejer, utan har faktiskt flera helt fantastiska människor här i stan att se på film med, ta en promenad, crasha någons fests eller dra ut på spontana bad.
Det är inte bara här i stan heller, de underbara vänner som finns där men på avstånd, som bor på annan ort. Vi har bevisat det senaste året att det går att ses, vara fullt närvarande, och åh så fint.

Och faktiskt. 5 års jubileum för mig och Jessica! hurra för oss!

Med allt det här. Jag är bara så tacksam för alla er. För era hjärtan och era underbara själv. För att ni är så fantastiska att ni drar till er andra fantastiska människor och det bara är så härligt att träffa alla.



om 14 dagar sitter jag i frisörstolen. Jag ser så fram emot att ha dessa fina människor samlade under ett tak och ha med dem när jag och virrepirre tar detta kliv ihop.