Jag är expert på att ta ut mig. På att stressa upp mig. På att nojja över minsta lilla millimeter.
(detta är något som Viktor är min raka motsatts i, fy vad jag älskar att han får upp mig till ytan när jag känner mig borttappad)
Idag då. Från det att jag åt frukost tills nu har jag kroppsligen bara känts malplacerad idag. Magen funkar inte, halsen krånglar, huvudet hänger inte med och övriga kroppen vill vara i rörelse hela tiden.
Lunchen var inte tillräcklig, halstabletterna gjorde allt värre. Jag bröt upp tidigare från Uppsala och satsade på att sova på bussen och köra ett monsterpass på magget. Monsterpasset blev 2 mil cykel och 8 styrkeövingar i set om 2x15. Mage, ben och armar fick sig en törn. Promenaden hem var otroligt skön! Men tacksam över att det är nedförsbacke nästan hela vägen.
Middagen passade magen bättre och mitt bluberrymuffinthé är spiken i kistan - nu känner jag mig hemma med kroppen. Sen att jag sitter i tre lager kläder pga att skrivbordet är bredvid fönstrena som inte är tätade ordentligt är en annan femma. Men älskar den här lägenheten.
Imorses hade jag en konversation med min lillebror varpå han påpekar faktumet att vi kommer ha olika efternamn snart. Helt stört. Jag är bara glad att han påpekar den skillnaden och inte hoppar upp och ned för att han förmodligen får ett eget rum.
Varför skriver jag en massa här? jo juste. jag ignorerar pluggandet. Det fina livet! Tänk vad mycket man skulle ha fått gjort om man bara tog tag i det direkt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar