Nu på morgonen har jag pratat med en vän angående det hela spektaklet livet och hur dumt det är att vilja kontrollera allt och således stressa samt oroa sig.
Under många år så har jag fantiserat ihop mängder med situationer, platser, saker, människor och äventyr jag önskar ska hända mig på riktigt. Jag har oroat mig, stressat och tänkt så många tankar med "åh varför händer det här mig, kan jag inte ha det där istället". Vilket är så dumt. Det är så dumt på den nivån att vilja ha någon annans något när mitt något ligger framför mig hela tiden.
Livet kommer hända vare sig jag vill eller ej och vem är jag att inte låta andra vara precis som de vill? Hur vore livet om jag kunde bestämma hur andra skulle bete sig? Vore jag lyckligare?
2013 är året då jag blivit väldigt medveten om avundsjuka. Hur jag själv påverkas och försöker lista ut "botemedlet". Vilket inte existerar. Inte annat än att sluta tänka på sig själv hela, hela tiden. Tänka utanför sina ramar och bry sig om andra. Bli glad över vad andra får uppleva, ta del av och lyckas med.
Min tid kommer nog den med, det är vara svårt att se den när jag inte alltid tänker med helheten, utan oftast bara ser fragment.
Åh vad jag önskar mig mindre själviskhet. Men tillräckligt för att kunna ta hand om mig själv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar