rikedom

Här sitter jag och redigerar bilder. Det finns en gräns för hur mycket man orkar ha näsan i lagboken.

Jag bor egentligen i en stad med min familj och pojkvän utan en nära vän att kunna promenera till och kasta mig på golvet i glädje eller förtvivlan.
De vännerna nås snabbast med ett telefonsamtal.
Jag har länge vart bitter på det, bitter på att inte kunna ha spontana nupratarviomallt kvällar med någon som jag inte behöver förklara så ingående för utan människan förstår bara.
Misstolka mig inte, Viktor och mina syskon har den rollen i stor utsträckning. Men ni vet, vännerna är den familj man valt själv. Därför har bitterheten tagit över när familjen har fått olika vingar och flytt sin kos.

Men i den här "bli en bättre version av dig själv nu för sjutton"andan så börjar bitterheten försvinna. För visst kan det vara surt, men det är ju en rikedom att ens ha sådana vänner att kunna anförtro sig åt. Det är ju så otroligt härligt att kunna ta en weekend någon annanstans ibland, besöka de fina vännernas vardagsliv jag vet om men inte upplevt. Jag är så tacksam över att de vänner jag nu pratar mest med är vänner jag haft i 4 och upp till 8-10-17 år. Se det positiva i situationen inte det negativa.

Som att se det positiva i att jag har massa rättsfall att läsa, jag kommer hänga med på övningarna på tisdag.