I måndags så tog jag mig till A3 och körde Crossbox - i passbeskrivningen står det "passar den som gillar att ta ut sig". Kalas, tänkte jag, precis vad jag behöver för att skaka om kroppen.
Passet kom och redan efter 20 minuter kände jag mjölksyran. 30 minuter gick och jag kände mig helt slut. Då var första delen av passet över, vi fick ek paus som varade så länge som passledaren (Anders) tog på att ta fram sakerna till nästa del; fyra stationer. Två rotationer. Paus en minut. Två rotationer (trodde jag skulle spy). Paus en minut. Tre rotationer. Slut. Jag fick pepp från övriga och Anders att jag faktiskt tog mig igenom passet fullt ut. Det kändes asbra, "det här vill jag gör igen".
Kunde knappt ta mig hem och såg ut såhär; 
Lyckades få i mig mat samt duscha innan sängen hägrade.
Tisdag. Ont överallt! Kan typ gå, men inte bra och får verkligen inte sitta still i en längre period för då kan jag knappt gå. Bra att jag hade två föreläsningar i Uppsala då? Nja, kanske inte. Trapporna var inte nådiga!
Idag då?
Vaknade och kunde knappt ändra position på benen i sängen - smärta!
Hade jag ont igår så är det inget mot idag. Helt otroligt vad kroppen tog stryk!
Samtidigt som jag aldrig mer vill dit, så vill jag bemästra det här. Challange accepted som Barney skulle sagt.
Magen då? Efter kostförändring och nu sen trollis äntligen kunnat röra på mig, så mår den bättre. Det är sant det som sägs att tre av de bästa doktorerna är kost, sömn och motion.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar